Endel dagar vill man bara bryta ihop. Kasta telefonen i väggen, bita hål i täcket, riva sönder dynan och slå och sparka på alla dörrar.
Idag är en sån dag. Jag vill bara gråta, för mej själv.
Fast sanningen är att jag inte kan göra det, jag börjar bara tänka på dom som har de värre å tycker, men va fan, mitt problem är ingenting jämfört med doms.
Fast idag tänker jag vara ego. Det kan väl också vara bra?
Nej förlåt till detta emo inlägg.

Jag vill bort härifrån och bort från dej.