Godmorgon, här sitter en lycklig och glad Miri som är på strålande humör!
Kanske måste ha en förklaring varför en av mina mjukisar var med på bilden.
Nå han heter Zjomber( Man säger det zjååmbber) anyway. Han hittades i en lekssaks affär när jag var, hm vad kunde jag ha varit? Okej ingen aning men det var nog för måååånga år sen. Efter mycket gnäll från mej fick jag han. Jag var lycklig.
Jag kunde inte göra något utan han, sov med han åt med han, han kom med till skolan och fick en egen skolväska. Jag gjorde t.om egna skolböcker och häften till han.
Jag förklarade för mamma om jag någon skulle tappa honom skulle jag ta livet av mej. Dramatisk redan då. Hah. Kommer t.o.m ihåg hur jag berättade att jag skulle hoppa ner i vattnet från Viking Line båtarna om han skulle ramla i. ( Vi åkte jätte mycket till Åland när jag var liten, så klart packade jag då en egen reseväska till han.)
Jag tvingade mamma att sticka en tröja åt han. Zjomber var bara min och inget kunde skilja oss åt, jag skulle ha han ända tills jag dog.
Nå med tiden, växte jag upp (thanks good) och Zjomber glömdes bort.
När min syster blev gravid för något år sen tänkte jag att jag kunde ge honom till varelsen som var inne i e´hennes mage, det blev så. Zjomber dräglades ner, släppades i marken, but that´s life?
Tillslut en dag fick jag nog. Jag hittade han under Zakes säng. Ensam i allt damm utan någon kärlek. Då tog jag hem han och nu är han uppe på min hylla, och nu och då får han komma fram( få dammet avputsat) och jag ger en kram till han, lite kärlek. Zjomber har nog haft ett bra liv.

Hahah oj så lång text det blev, har iallafall just vaknat och ska städa rummet senare idag ska jag på kalas!Kvällens planer är inte färdiga.
Puss