Cancer

Varför är det alltid så att man märker först hur mycket en person betyder för en först när det värsta händer? Okej det är inte alltid så, men ni förstår min point.
Sen när den stora bomben slår ner hos en som är en nära är allt försent.
Man ångrar saker och vrider och vänder på det och tänker, vad kunde jag ha gjort för att hindra det?
Jag tror att jag själv inte har förstått vad som hänt. Jag är i chock.
det här är nog inget man ska nämna i en liten patetiskt blogg, men jag måste få skriva av mej. Inga namn är nämnda, och mina närmaste vänner vet vad jag pratar om.
Jag är skiträdd. För man tänker alltid varför skulle det hända mej? Sen när det händer står man där.
Jag känner inte för att skriva mera. Ta hand om era nära och kära!

/ Miriana