Jag är jag

Varför får jag alltid känslan av att min Syster är besviken på mig eftersom jag inte är ett hälsofreak, som kollar igenom exakt allt som sätts i mat, dryck, shampo, smink, mm.
Jag bryr mig om vad jag stoppar i mig, jag försöker undvika att köpa konstgjort. För det mesta kollar jag igenom allt jag köper eftersom jag är allergisk för mjöl. Och visst ja dricker cokis i mängder, äter snabbmat ibland och allt. Men de duger inte.
Och vad gäller min Bror är jag nog en stor bevsikelse eftersom en kråka skulle rita bättre än mig.
Jag kan inte fotografera och när jag ser på en tavla ser jag bara färger som är ihop klåttrade.
Jag kan inget som har med pennor, bilder att göra INGET. Däremot är jag intresserad av konsthistoria( one score to me)

Och pappa. Jag är nog det där barnet som egentligen hellst skulle ha blivit en pojke enligt honom.
Jag vet ingenting om bilar. Okej jag vet hur en Volvo ser ut. Och han skulle nog gärna vilja gå runt i kalsonger 24/7 och skrapa sej där nere. Men där är jag emellan igen.

Sen har min mamma. Hon är inte besviken, inte för något hon bryr sig inte om något sånt där.
Hon ser allt bra i Andra. Och borde göra det mera med sig själv.

Men ärligt talat så bryr jag mej inte, jag är jag och de är de, jag är inget hälsofreak, ingen konstnär och allraminst en pojke! Jag är ja.

Love you.

Och till alla er som inte känner mej bra. Min syster äger en hälsoshop, är vegetarian, ett hälsofreak helt enkelt. Och min bror. Han kan få ett russin att bli ett konstverk. Och är jätteduktig på att måla och allt som är konstnärligt. Och pappa är en pappa till sin ända dotter. Mamma är mamma.