Ibland blir jag så jävla besviken på alla så kallade vänner, själv finns man alltid där, men när det en gång gäller att man själv behöver dem, nej då finns dom inte där. Då är man bara en jävla smutsig fläck!
Jag önskar att allt skulle vara som förrut, inte kunde vi för några år sen tro att vi skulle splittras så här, det skulle bli annorlunda, men vi sku ha varandra kvar.
Men, det sånt man får ta och komma över.
Men jag vet inte om jag är så taggad att över att det kommer hända snart till mej igen.
Alla splittras efter 9an, det är bara så. Talar om egna erfarenheter jo.

Och ja, jag är så in i helvete arg, förbannad, besviken och ledsen. Jag kan inte ens förstå att man kan göra så till ens vän. Ni sku lika gärna kunna sparka på men när jag ligger.

Och det här var ju ett väldigt givande inlägg, men det är bra att vara arg ibland.
Jag säger bara en sak, Åland här kommer jag! Bort från de här jävla helvete.

Du är mitt ljus.